vi och dem

En överenskommelse om resmål, antal personer och pris genomförs.

De trampar, svettas, cyklar.
Vi njuter, glider, skjutsas.
De kör inte kortaste vägen.
Vi är gäster i deras stad.

De sicksackar, cyklar upp bredvid varann, pratar om priset.
Vi är trötta efter att ha varit på utflykt, solat och badat.
De parkerar tillslut puspus-cyklarna och andas ut.
Vi sträcker på oss och andas in.

Vi vill betala det bestämda priset.
De vill ha det femdubbla.
(vilket är ungefär i samma prisklass som en chipspåse).
Vi säger nej.
De insisterar.
Vi blir besvikna, bekymrade och känner oss bedragna.
De blir allvarliga, arga, och nästan aggressiva.

Det här skulle kunna bli en väldigt onödig och tråkig konflikt som avslutning på vår dag. Istället kommer det fram en vakt från hamnporten och säger att vi är från Mercy Ships.

Det ändrar allt.

Man kan känna att det blir en helt annan stämning i luften.
Flera andra puspus-chaufförer runt om kring börjar argumentera och ropa för vår sak.
För bara någon sekund sedan var dem som skjutsat oss skrämmande, nu är de bara skamsna.

Det är inte längre ett vi mot dem. I alla fall inte hårt kämpande madagasker mot bortskämda utländska turister. Istället blir det en tvist mellan vad som gott och rätt mot det som är falskt och fel.

Genom vårt arbete förenas vi med det madagaskiska folket på ett bokstavligt befriande sätt.

Foule Pointe 

Vi och Floriane

ps. uppdatering om Sambany och Hery kommer inom kort!