måndag 27 april 2015

Vackra kvinnor


Jag har under några dagar fått förmånen att arbeta på avdelningen där vi har patienter som genomgått VVF-operationer. VVF står för VesicoVaginalFistula, en fistel är en gång mellan urinblåsan och vaginan som gör att man läcker urin. Hos dessa kvinnor har fisteln orsakats av vävnadsdöd mellan vaginan och urinblåsan som uppkom under deras förlossning då barnets huvud låg mot vävnaden och blodtillförseln ströps vilket ledde till vävnadsdöd. Vävnadsdöd sker inte under en vanlig förlossning utan dessa kvinnor har ofta varit i förlossning under flera dagar. Kvinnorna har ofta arbetat från ung ålder och all energi har gått till arbete istället för till tillväxt. Därför är de ofta väldigt små vilket leder till komplicerade förlossningar.

När kvinnorna läcker urin blir de ofta lämnade av sina män, ibland utstötta ur deras familjer och får inte längre arbete. Inte nog med det så förlorade de med största sannolikhet sitt barn i samband med förlossningen som orsakade fisteln.

Då jag arbetar på avdelningen och får träffa dessa kvinnor slås jag av flera saker.

Deras MOD. Flera av kvinnorna har rest långt för att komma till skeppet, kanske är det första gången de är utanför sin by. Ofta har de rest ensamma utan att riktigt veta vad som egentligen väntar. Kanske har de blivit avrådda från att resa hit av släktningar. Men ändå kom de hit. Med hopp om förändring och möjlighet till en ny framtid.
Deras GLÄDJE och deras ÖPPENHET. Trots ett liv fyllt av mer svårigheter än jag kan tänka mig dröjer det inte länge innan vi ler och skrattar tillsammans. Att vara på deras avdelning är som att få vara en del av en liten (eller ganska stor) familj. Det är så påtagligt att de bryr sig om, hjälper och förstår varandra.

Fisteloperationer är komplicerade och det är inte alltid de lyckas. Jag fick lära känna en
kvinna vid namn Martine vars operation inte lyckades denna gång. Hon fick åka tillbaka till sin by, till sitt gamla liv. Det jag hoppas att hon ändå fick med sig från skeppet är hågkomsten om att hon inte är ensam och att hon under denna tid känt sig älskad och accepterad. Och nästa säsong då Mercy Ships kommer tillbaka till Madagaskar kommer även Martine få komma tillbaka för en ny operation.

Jag vill avsluta denna lilla text med att berätta lite om klänningscermonin. På fredagar, i ett litet rum överfullt med människor firar vi de kvinnor som har blivit torra genom operationen. De kommer in med nya klänningar, som en symbol på en ny början, och det riktigt lyser om dem. Många av kvinnorna tackar Gud och Mercy Ships för vad de har fått och jag tackar i mitt stilla sinne dem för vad de har gett mig och många andra.


Martine




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar